5 oktober besök på Riddarhuset

Efter en välsmakande lunch, intagen i gemytlig samvaro på Kaffegillet invid Storkyrkan, förflyttade vi oss till ett av de ståtligaste husen i Stockholm, nämligen Riddarhuset. Vi var 22 förväntansfulla fältjägare med fruar och många av oss hade faktiskt aldrig satt sin fot i detta hus.

Sedan vi alla tagit plats på de blåklädda bänkarna i den magnifika Riddarhussalen hälsades vi välkomna av Anders Lindström, Riddarhusets intendent, som skulle komma att hålla oss trollbundna i drygt en och en halv timme. Vi fick en allmän orientering om Ridderskapets och adelns eget hus, men väl så snart var vi inne i husets intressanta historia, som vid sidan av Kungliga Slottet i Stockholm, haft en central position i svensk historia och icke minst svensk stormaktspolitik.

Riddarhuset är en ovanlig inrättning. Det finns två riddarhus i världen varav detta är det största. Nummer två finns i Finland. Innan detta hus fanns var Ridderskapets och adelns första byggnad belägen på Prästgatan intill S:ta Gertruds kyrka, d.v.s. Tyska kyrkan. Detta var ett provisorium. Axel Oxenstierna var en ivrig pådrivare för byggandet av en mer ståndsmässig representationsbyggnad. Tomten köptes 1630 och var vid den tiden i stadens utkanter! Bygget påbörjades 1641 och fullföljdes inte förrän 33 år senare sedan den franske byggmästaren Simon De la Valleé blivit nedstucken efter ett häftigt gräl ute på gatan i Gamla sta´n. En ödets ironi ville att gärningsmannen var en släkting till rikskanslern Oxenstierna. Ny byggherre engagerades, men denne hade andra idéer och genomförde radikala förändringar i planeringen. Men denne arkitekt avled också under arbetets gång och första byggmästarens son Jean De la Valleé, även han arkitekt, kom att fullfölja byggandet, i mångt och mycket efter faderns planer. Böjde man nu sin nacke bakåt kunde man skåda den imposanta takmålningen i Riddarhussalen, 130 m2 stor! Längst fram i salen såg vi Lantmarskalkens stol tillverkad i Augsburg av ebenholz och elfenben.

54 riksdagar kom att hållas i Riddarhuset men ej i plenum, d.v.s. bara adeln stånd. Ett spektakulärt möte återberättades för oss besökare. År 1788 var Sverige i ett olyckligt krig med Ryssland och medföljande ekonomiska kris. Prästerskapet, borgarståndet och bondeståndet var lojala mot Konungen, Gustaf III, som ville föra kriget till en seger. Adeln var till huvudsaklig del emot att bevilja mer pengar och en fortsättning. En sensation inträffar dock under adelns möte, då stora salen är till bristningsgränsen fylld av både sittande och stående adelsmän. Då inträder överraskande H.M. Konungen i salen och går fram till Lantmarskalken Lewenhaupt och uppmanar honom att lämna lantmarskalksstolen, varefter Konungen intar dennes plats. Med vinnande språk och pondus lyckas han dominera mötet och klubbar, trots överväldigande NEJ-rop, snabbt igenom ett beslut, som är i linje med hans önskemål.

I Riddarhussalen finns på väggarna 2321 adliga vapensköldar målade på kopparplåtar och ordnade i rangordning: grevliga, friherrliga och lågadliga. De grevliga ätterna är nu blott 45, de friherrliga ätterna som varit 406 är nu bara 125 och av lågadelns 2349 ätter finns bara 450 kvar. Ätter dör ut, men utsikterna anses ändå goda för framtiden även om inga personer längre adlas i Sverige. Adlandet tillkom på 1560-talet och då liksom senare kunde bara män adlas. Det så kallade sköldebrevet innehöll förslag till vapensköldens utseende som efter godkännande undertecknades av Konungen.

En geneologisk avdelning inom Riddarhuset uppdaterar register över ätternas medlemmar och utger var tredje år den välkända Adelskalendern och står också till tjänst för allmänheten i frågor kring bland annat släktforskning. Riddarhuset har i nutid en omfattande besöksverksamhet samt även viss uthyrningsverksamhet av Lantmarskalksvåningen. Sedan 1731 ges i huset även välbesökta konserter.

Vårt besök i Riddarhuset avslutades med fri rundvandring, då vi passade på att fotografera vapensköldar, lantmarskalksstolen, lantmarskalksstaven i silver och miljön som sådan. Vem vet när man åter gör ett besök?

/JHB

——————-

Några regementschefer med anknytning till Riddarhuset.

- Adliga ätten Gerffelt Nr: 307 utdöd. Sköld se bild

Överste Thomas Gärffelt d.ä. (Det finns flera varianter på stavningen min anm).

Överste och chef Ångermanlands, Medelpads och Jämtlands regemente 1646-01-02–1656-09-24. Obs beslut om att regementet skulle sättas upp togs 1646-01-16. Enligt Dalregementets historieverk blev T G utnämnd till regementschef den 22 januari.

Född när och var är okänt. Han avled våren 1669 och är begraven i Maria kyrka på Södermalm i Stockholm där hans huvudbanér finns uppsatt.

Han adlades 1643-09-05 och introducerad samma år under nr 307, tidigare hetat Gerwe/Jerwe med många andra stavningsvarianter.

Första uppgift i rullorna är då han blivit utnämnd till kapten vid Dalregementet 1631-06-05. Han uppger själv i brev att han varit i militär tjänst länge, deltagit i slagen både vid Breitenfeldt och Lützen och sårats svårt. 1637 blir han övlt vid Dalregementet, 1646 regementschef se ovan, 1656 kommendant i Stralsund, 1661 kommendant och ståthållare i Kalmar slott/Kalmar och 1665 krigsråd.

T G bodde de sista åren i Maria församling i Sthlm, var gift två ggr, fick flera barn varav sonen Thomas G d.y. blev officer vid Dalregementet.

——————-

- Adliga ätten Planting-Bergloo Nr: 628 utdöd. Sköld saknas.

Överste Anders Planting-Bergloo/Berlod (Det finns flera varianter på stavningen min anm).

Överste och chef Jämtlands regemente till fots 1670-04-11—1680-07-30.

Född 1619-02-19 (okänt var) avled 1682-07-30 och begravd i Häggeby kyrka Bålsta (B).

Han blev adlad 1655-04-18 under nr 628.

A P-B blev 1674 generalmajor

Porträttet hänger på Karlbergs slott. Se bild

——————-

- Adliga ätten Planting-Bergloo Nr: 1016 Sköld finns se bild

Överste Mikael Planting-Bergloo (enl. Armérulla 1684 Mickael Plantingh). (Det finns flera varianter på stavningen min anm).

Överste och chef Jämtlands dragonregemente 1710-02-04—1717-12-07.

Född (troligen)1650 i Stockholm och avled 1729-12-26 i Galghammar, Berg (Z) och är begravd i Tolfta kyrka Tierp (C).

Adlad 1682-04-24 i Kungsör av Karl XI som nr 1016 Bergloo.

M P-B var brorson till A P-B (se ovan).

Mikael P-B blev adjutant vid Jämtlands regemente 1677, officer och fänrik 1680 och avancerade sedan i graderna för att utnämnas till generalmajor 1721. Han var gift två ggr och fick 14 barn i första äktenskapet med Armika (Börjesdotter)-Skeckta som var dotter till Öv Börje Månsson Skeckta (1623-1670). B M S var överste och chef för Kavalleriet i Jämtland och Bohuslän 1661-11-06—1670-03-11 och skulle ha blivit chef för det nya regementet – Jämtlands dragonregemente/Jämtlands regemente till fots men avled innan fullmakten utfärdades.

/MC

Riddarhusets hemsida

Klicka på respektive bild för att förstora den.

Foto: Jan Henrik Bergqvist och Michael Calmhede